Lyran reunion...

Idag var en speciell dag. Mys fd förskolegrupp på Pilen skulle ha picknick, och då passade vi på att göra en våldgästn..., jag menar *ett återbesök* i finvädret.

My var alldeles uppspelt hela dagen och undrade om det var dags att åka dit snart strax efter att sista frukosttuggan var svald. Väl på plats var hon så uppspelt över att träffa alla kompisar så kunde hon inte sitta stilla. Glädjande och samtidigt lite ledsamt att se. Hittills har ju allt gått superbra med flytten, och barnen verkar stortrivas. Allt har ju varit nytt och spännande, men nu när man fick se hur överlycklig hon blev över att träffa sina gamla vänner blev det så tydligt att hon saknar minst en sorts stimulans som vi har svårt att erbjuda.

Alla var iaf väldigt glada att se henne (och Lisa) igen, och vi fick berättat för oss att barnen ofta hade frågat efter henne sedan hon slutade.
-Uff, både glädjande och lite jobbigt på samma gång.