Trägen vinner!

Vi fick faktiskt åka lite skidor till slut, det blev bara lite omvänd ordning:

1 ) Kölapp till uthyrningen

2) 45 min iskana

3) En timme matsäcksätning

4) Hyrskidsuthämtning

5) Skidåkning...

My var värsta hjälten som hela tiden höll modet uppe; "Snaaart är det vår tur pappa!".

Dessutom gick skidåkningen riktigt bra också. Denna gång åkte hon en hel del själv med mig baklängesplogandes nån meter framför. "Köttbulle" (hopkrupen med händerna på knäna) och "spagetti" (utsträckt som ett ljus). Nån klotning med lite gnäll och tårar och efterföljande lock och pock, men på det hela taget en mycket stolt, glad tjej och framför allt duktig tjej.

-Pappa är nog gladast av alla!

Orginell ide'...

Kanske inte helt ensamma om att vilja åka lite skidor idag. Ser inte helt ljust ut att få hyra ett par barnskidor inom de närmaste timmarna så det blir nog bara iskana innan matsäcken. :/

Första åket för i år

För ganska precis ett år sedan testade My att åka skidor för första gången. Då med bästa vapendragaren Moritz. Den här vintern har han dock bytt overall mot badbyxor, så vi fick köra en repris på egen hand. Jag jobbade den här helgen och var ledig idag måndag, så vad passar bättre än en dag i backen nu när det äntligen kommit lite snö och kyla. Backen fick vi ha för oss själva också :-)

Efter Lisas 18 mån kontroll på BVC (spruta och utvecklingskontroll, check!) drog vi till Hammarbybacken.

En förväntansfull tös som får de minsta pjäxorna och kortaste skidorna.

Rullband med utsikt över stan (för fotografen)

Lisa sov sig igenom hela spektaklet.

Så hur gick det då? Efter detta första åk, när vi varit i backen i 3 minuter, så kändes det inte som att skidåkning med My var nåt vi kommer göra i en snar framtid.... :/ Men efter en mikropaus i mammas knä så försökte vi igen och då släppte oron och My åkte glatt upp och ner ett gäng med gånger ihop med Martin. Hon ville inte testa att åka själv, utan bara mellan Martins ben och en gång med stav som hon höll i dom emellan. Vi får se om hon vill testa om nån vecka igen.

Efter drygt 10 åk var det nog. Lunch i värmestugan i form av frysta köttbullar (som inte hunnit tina...), mackor, varm choklad och jos.


Lisa är så nöjd nu när hon kan kommunicera så vi förstår. Hon är väldigt tydlig i sitt kroppsspråk :-) Och gillar all slags mat...

Efter lunch drog vi till Gustavsbergs äventyrsbad för att tina upp. Mysigt, ganska litet ställe dit vi gärna åker igen.

Mycket vilja...

Denna lilla dam är just nu i fasen 'kan själv'. Inget får man hjälpa till med, och när hon lyckas med nåt så kommer det lyckotjut! Och givetvis ilskna utbrott när hon misslyckas, efter många och långa ihärdiga försök. En tapper dam med mycket tålamod, till skillnad från systern hennes :-)

Hur som helst - My är idolen och Lisa ska göra allt som hon gör. 'ksss' eller 'bajjj' säger hon, och så ska hon prompt upp på toastolen. Hon har dock inte fattat vad det är man gör när man väl sitter där, för hon går alltid dit EFTER att behoven är uträttade... Och så sitter hon där - med blöja - och drar ut toarulle efter toarulle och ska torka sig. Som syrran gör :-)

Söta onge!

Fredagsgott

Morsan är ledig. Då blir det lyxfika på väg hem från förskolan :-)

Isfläck - Lisa: 1-0

... Men glad ändå!
Förutom att halka och slå trynet så har vi haft biblioteksdate med Liselott och Hannes idag, mycket trevligt!

Runs in the family...

Med tanke på förra blogginlägget;
undrar varifrån My har fått förmågan att somna mitt i någonting annat?

Tendens till vinter i Sthlm...

Äntligen har det trillat ner lite vitt guld här hemma som legat kvar på marken mer än 20 minuter, så nu passar vi på att utnyttja centimetern och slita på gräset i Kronobergsparken. Vi skulle egentligen dit för att gunga, men väl framme får jag höra "Jag kan åka stjärtlapp pappa!" Ännu en lärdom från förskolan hemräknad...

My har slutat sova på dagarna. Hemma på helgerna har det varit så i någon månad, men på förskolan har hon fortsatt med sina sovstunder fram tills för en vecka sedan. Kostnaden för detta; trött som en örn på eftermiddagar och kvällar.

På väg hem från stjärtlappsracet fick hon sitta på mina axlar istället för att åka ståbräda bakom Lisas vagn. Hon småtrallade och sjöng ungefär som vanligt, men med kanske 150 m kvar till porten märkte jag hur hon tystnade samtidigt som min mössa gled ner över ögonen lite mystiskt...

"My, jag ser inget när du drar ner mössan, kan du dra upp den igen?"

Inget svar.

"My, jag kör vagnen samtidigt som jag balanserar dig på axlarna, kan du hjälpa mig och dra upp mössan för jag har inga extra händer?!" (Nu lite irriterad).

Fortfarande inget svar, och tvärt om så trycks mössan ännu längre ner på näsan.

Jag hör tunga andetag och till slut fattar jag att ungen har somnat sittandes på mina axlar. Det är jobbigt att åka stjärtlapp!

Lisa då?

Jo, hennes språk håller på att fullkomligt explodera, hon bubblar över av alla försök till ljudhärmningar, och äntligen kan man börja förstå de vanligaste;

Bajbaj = Hörru vuxna människa, jag har bajsat fattar du väl och vill få blöjan bytt!

Kooo = Hämtar sina och mina skor och vill gå ut.

Ummpa = Rumpa

Bäppe = Äpple

Wiwi = Kiwi

Göööt = Gröt

Kakka = Jacka (lite uppmanande typ "glöm inte att ta på dig jackan du också")

Och sist men inte minst Bajjkååå = Bajskorv

Tyvärr så har hon även varit ett litet monster på nätterna i nästan en månad. Hon verkar ha bestämt sig för att inte vilja sova i ganska precis två timmar efter midnatt, varje natt. Vissa läsare får ursäkta detta nästan provokativa fjuttgnäll. Jag vet att det finns många som har det sju resor värre, men med vår bristande erfarenhet av detta otyg så upplever jag det tyvärr som ganska tungt. Det är så mycket annat som blir lidande av den energibrist som uppstår av för lite sömn.

Så där, jag ville bara får tanken på pränt någonstans som en minnesnotering om att det emellanåt faktiskt även finns lite taggtråd bland all rosa bomull. Och det här är ju faktiskt vår blogg, så här fjuttgnäller jag så mycket jag vill, så det så!

Med detta sagt; Hatten av för alla småbarnsmorsor (ibland farsor) som fixar att vara människor utan att få sova ordentligt i både veckor, månader och ibland t.o.m. år!

Själv blir jag bananas efter en natt. Nu ska jag gå och lägga mig.

Ärliga barn

15 minuter sedan på Fridhemsgatan:

Jag vaknar av att My kryper upp i sängen, ner under mitt täcke och viskar 'vakna mamma'. Jag vänder mig om mot henne, gäspar och säger gomorron, varpå hon svarar: du luktar bajs mamma! Du luktar stink!

:)

Skickat på språng

Kalasdax

My är på månekompisen Maltes 4-årskalas och vi andra ligger hemma och kolla på Hellner som spöar Northug...

Jag hade egentligen tänkt stanna kvar med My på kalaset men hon brydde sig inte om mig så då gick jag hem igen :)

Lördagsmorgon

Förväntan är stor. Huset ska rivas... Barnen sitter för en gångs skull stilla som små ljus.

"Jag är frisk i näsan nu, vi behöver inte träffa doktorn!"

Djäkla Madicken och Lisabet!

Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan nåt skulle petas in i näsan.

"Den kommer inte ut!"

Hon fattade direkt vad som måste göras, "Doktorn måste ta ut den". Sagt och gjort, packa matsäck för två kids och vad vi gissade skulle komma att bli en lång eftermiddag på Astrid Lindgren (ironiskt).

Vi blev direkt skickade till vuxenakuten istället för att få träffa öron/näsa/hals-läkare, och snart hade vi fixat ett eget litet utflyktshörn i väntrummet, med picknick-matsäck, gosedjur iPad-filmer och allt som behövs för att slå ihjäl X antal timmar. Lisa charmade järnet för alla mer eller mindre skadade människor medan My var lite låg och mest kollade på film. Med jämna mellanrum kom hon dock på varför vi var där och då försökte hon genast valsa upp mig med att den var borta, att den rullade ut på toaletten, att hon redan hade snutit upp den, hela titelcitatet eller liknande.

Knappt fyra timmar tog det innan vi blev inkallade, precis efter att Jenny anslöt direkt från jobbet. Hon fick höra en ganska utförlig redogörelse:

Själva utplockandet tog nog inte mer än fem sekunder, och två fullvuxna (nåja) för att hålla henne still. Skrämmande hur mycket panik man kan uthärda. Direkt när den väl var utplockad kände man all anspänning försvinna ur den lilla kroppen som av ett trollslag och allt förbyttes mot ett hysteriskt skratt istället. Puh!

Total lycka att få välja ett Bamseklistermärke och stolt gå därifrån med en spännande historia som nog kommer att återberättas en hel del framöver.

Ni kan väl det gamla ordspråket;

"Bättre en Bamse i handen än en ärta i näsan"

Trevlig helg på er alla där ute i sajberspejs!

Finn ett fel...

(Ledtråd: det har med en försvunnen pärla att göra)
På väg till Astrid en fredageftermiddag. Skit också.

Familjen är samlad igen!

Idag är vi på köpis i Valbo. My fick testa Småland på IKEA för första gången (det är ju 3-årsgräns) och sprang in utan att säga hej då. Efter 30 min ringde de upp, då var det nog för My :)

Nu äter vi 5-kronorskorv!

Det resande folket

Nu sitter vi på bussen igen, jag och Jenny. Inte en endaste liten unge att kånka på. Vi har varit på ett dygns minisemester för ett nyårskalas hemma i hufvudstaden. Småbarnsföräldrar på grönbete som rumlar i säng strax efter 04, tjolahopp!
-Inte lika mycket tjolahopp idag.

Nåväl, nu är vi iaf på väg tillbaka för att kolla så att farmor och farfar fortfarande andas efter två heldagar (och en helnatt?) med småttingarna.

Men vi backar bandet några dagar. 27:e blev en tågåkardag. Jenny och My trotsade ikapp första halvan från Varberg, men på det hela taget gick hela resan mycket smidigt. Passande nog så blev norrlandståget drygt en timme försenat från Sthlm, så med resegarantin har vi åkt ännu en julresa i princip gratis. Vi fick dessutom chansen till en välbehövlig matpaus på Sthlm central, så för oss var det absolut ingen uppoffring. Tack för det SJ!

I Östanbäck är vi ofta bra på att göra väldigt lite. Tyvärr så lyser snön med sin frånvaro så vi har mest stannat inne och tagit det lugnt istället för att göra snögubbar. På sin höjd har vi grillat lite korv på brasan. Det mest avancerade har varit en biltur till farfars lilla jaktstuga vilket var mycket spännande och uppskattat. Roligast var att få klättra upp på det lilla sovloftet, ungefär som Stig-Helmer i annexet, ko-ko!

Tomten har såklart haft bråda tider och hann inte komma till Östanbäck förrän den 28:e. My var mycket omtänksam och ville hjälpa den ganska gamla och skraltiga tomten att gå, så att hon fick tid att fokusera på nya klappar. Lisa var mer reserverad denna gång. Berodde möjligen på väldigt mycket lurvigt skägg eller kanske bara lite för långt efter läggdags?

Nu sitter vi som sagt på bussen för ytterligare ett par dagars lugnt tempo, innan vardagen kommer och slår oss i skallen igen. Tusen tusen tack farmor och farfar för barnpassandet så att vi fick chansen att bli så där fånigt kalasiga på nyårsafton! Det är guld värt!

Nu hoppas vi att smågrisarna inte riktigt hunnit i säng tills vi kommer fram, för hur kul vi än har haft så kan man inte låta bli att sakna dem nåt aldeles förskräckligt. Vi får väl se om jag känner samma sak i natt...