Nya utmaningar!

Dags för lite smakportioner. Hittills kan vi konstatera att vattenmelon vinner över rostat bröd och lime. Om en vecka är det julbord som gäller!

Glad lucia!

Här firar vi med finkaffe, brownies och glass iförda sarong, istället för med glögg, lussebullar och pepparkakor i lucialinnen.

Söndagen i bilder

Idag var vi helt crazy och testade en ny strand, strax norr om den vi bor på.


Först frukost


Sedan obligatoriska hålgrävningen...


... idag med puss!


Lugn lunch med stillasittande, tysta barn, hehe.


Stora gungan var nog dagens höjdpunkt!


Panerad My handlar mangomellis


Promenad hem framåt kvällen


Och före läggdags upptäcker vi att My har hoppat upp bredvid Lisa och borstar "tänderna" på henne, varpå Lisa smackar med munnen och förmodligen undrar vad det där mintiga i munnen är...

Tillägg idag måndag morgon: I natt var My vaken 2 timmar och spelade ut alla sina kort för att inte behöva sova."Klia myggbett, smörja, välling, vatten, gräva hååål, min spaaaade, Mys hink" osv. Så lät det från hennes trut i all oändlighet. Suck. Martin började mumla något om thailändska Blocket...

Sista veckan!

Nu börjar det närma sig hemfärd. Resan avslutas i väldigt gott sällskap och vi suger på karamellen in i det sista.

My börjar tröttna rejält på alla närgångna (men vänliga) thailändare som ska nypa hennes bleka kinder och har kamerorna i högsta hugg. Hon gör som Moritz har lärt sig på dagis - sträcker fram handen och säger "stopp". Tyvärr sällan till någon nytta... Storpratarn Moritz är dock fortfarande glad över all uppståndelse och charmar skjortan av alla.


Vi är som sagt på Koh Samet. Lite mer action än tidigare. Vi hade nog kunnat skippa bananbåtarna och jetskis, men kvällarna är väldigt mysiga med många restauranger med bra utbud.


Många hål grävs det. Calle är gropchef. (i bakgrunden tror vi att han tömmer sand ur badbrallorna)


My är emellanåt en aaaning sotis och om Moritz närmar sig oss så springer hon före och man får fler kramar och pussar än någonsin :)
My har även ett temperament som en vild rodeohingst när blodsockernivån sjunker (dvs när vi glömt peta i henne mat/mellis före dippen).


Mellis i magen och glada rodeohingstar! (på två solsvedda gamla märrar)


Storkissarn i sitt esse. "My kissa trädet" hela dagarna (eller duschen när myggen invaderat träden på kvällen...)


Goaste systrarna! Ingen kan få Lisa så glad som My. Och My är otroligt omtänksam och gullig - hon pussar och klappar försiktigt och kollar att Lisa är med hela tiden. De här bilderna är från igår kväll före läggdags. Vi kunde inte välja bild så det fick bli tre fina :)

Glass!

Morgonbestyr

Smörja smörja varenda morgon. Jättejobbigt.

På tur...

...till rabiesspruta nummer 4. Denna gång med hyrmoppe. Man blir trött av att åka moppe.

Nyfriserad

200THB fattigare men många skratt rikare!

Kisspaus

Middag för två!

Kärt besök

Äntligen får My träffa Moritz! Och vi föräldrarna :)

Nu är vi på Koh Samet och ska hänga här tills det är dags för Bangkok och hemfärd.

Några bilder från morgonen. Kram, frukost, sandgrävning och fruktstund (men kidsen verkar mer intresserade av sig själva än frukten) :)

Koh...mpis-vecka på Koh Mak

Veckan på vårt favoritställe på Koh Mak har i det stora hela varit lugn och skön, med undantag för några färre missöden (vad vore en vecka utan det? Alldeles alldeles... underbar). Jag drabbades av en lättare matförgiftning som var över på en natt. My vaknade på natten av att jag kräktes och dagen efter gick hon runt och låtsatskräktes i allt hon hittade - "börp", "mamma kräka", hehe.

I onsdags fick My spruta nr 3 och på natten fick hon hög feber. Imorse var den nere på normal nivå men nu under eftermiddagen steg den igen. Det är nog en kombination av spruta och 6 veckors värme, sol, bad och allmänt aktiva dagar. Så i eftermiddag har vi slappat i bungen, druckit kalla smoothies och lyssnat på mängder av barnmusik. Hur bra som helst när man behöver lugna tempot en aning. I morse for familjen Gonzalez/Lundberg vidare till Bangkok (och sedan vidare till Vietnam). My grät på riktigt när bilen åkte iväg och sa "My osså åka Bangkok" och snyftade en lång stund efteråt.

En av otaliga stunder tillsammans på studsmattan. Ibland lekte Nova och My väldigt bra, och ibland var det en rungande "neeeej" när den ena ville studsa samtidigt som den andra (vilket skedde VARENDA gång nån av dom stod på mattan och den andra klättrade upp).


Mellis utanför vår nya bunge.


Sista frukosten före avfärd. Under de nästan två veckorna med familjen Gonzalez/Lundberg har vi fått uppleva Ninjas snabba utvecklingskurva. Hon fyllde 7 månader förra veckan och samtidigt kom de första tänderna, de riktiga krypstegen och slutligen gick hon utmed bord, etc. Stora tjejen!


Här ser man hur Mys underläpp börjar darra när alla kramas hej då... :(


So long kompisar! Tack för kul dagar ihop med er!


My tog på sig Byggare Bob-hjälmen, spanade ut mot havet och viskade "My osså åka Bangkok". Sen däckade hon hemma i sängen...

Nu är det fredag kväll, barnen sover i bungen och vi sitter i restaurangen intill och ska kolla på På Spåret. Den som tar en 10-poängare får en efterrätt!

Multitasking

Solnedgång den 1 dec. Blöjbyte, streaming av årets julkalender på datorn, singha, myggjagning och chokladjulkalenderlucköppning.

Ja, ni läste rätt. Men en kalender som legat i väskan i 6 veckor i 30-gradig värme mår inte bra. Den fick gå hädan. Jag hade lite otur när jag tänkte när jag stod i kön på ICA, helt enkelt... :) Men man kan iaf ge mig beröm för att jag försökte ge My lite julstämning i värmen!

Syskonkärlek!

Vi blev alldeles varma i hjärtat när vi såg hur My fick Lisa att skratta riktigt hjärtligt för första gången. Och hann få det på film... Det gurglade och ingen kunde framkalla det förutom My. Så himla gulligt!

Vårdguiden på kortnummer...

...de har nu återupprättat en del av sin heder. Mer om det snart.
Efter knappt två internetfria veckor på ön Koh Kood är vi nu tillbaka på Koh Mak. Vi kör ännu en uppdatering i bildform.

Koh Kood ligger ytterligare lite längre ut från kusten, ca 45 min med speedboat.


Redan på Koh Mak stötte vi ihop med familjen Strömberg, men eftersom vi inte klickade riktigt så flydde vi till Koh Kood. Helt i onödan visade det sig, eftersom pappa Magnus (eller Angus på My-språket) kom cyklande i värsta Tour de France-stil bara efter någon dag. Sen fick vi dras med dem en hel vecka till. =)
De visade sig vara ena hejare på rikssvenska med svag brytning på dalmål, och förstahjälpen-kit. Här syns Mamma "Anli" (Annelie), "stora Sisa" (Lisa) och lillebror Sigge som ska ha en tå-tapperhetsmedalj.


Sigge blev snabbt Mysans favvo-kille.


Lisa är fortfarande brunbränd som en alvedon, -en väldigt glad alvedon! Och numera vänder hon sig från mage till rygg så nu kan man inte lämna henne på sängkanten...


My gungar lite på första stället vi bodde på "The Beach Natural Resort"


Vår värmländske vän Lennart som blev Mys fiskmatarkompis. -Viss likhet med "faffa".


Vi fick nys om ett ställe som ett annat svenskt par upptäckt av misstag. De hade kört vilse på sin hyrmoppe och tydligen hamnat på en helt öde paradisstrand. Ett snabbt SMS till Gonzalez/Lundberg att "nu flyttar vi hit", och ett dygn senare satt vi alla och firade den mycket viktiga dagen 22 nov.


Helt ensamma med kristallklart vatten, vit sand...


...osså familjen Strömberg som fortfarande inte fattat piken med vårat flyttande.

-OK, nu är det kanske dags att klargöra för andra läsare som eventuellt missar ironin att dessa tjommar är riktiga hedersknyfflar och perfekta skidkamrater i framtiden. Pappor i backen och mammor på spa alternativt After Ski.
-Förresten så ringde just 1940-talet och ville ha tillbaka sina ord...

Fru Pepparkaka, fröken Plask och lilla bleka Sumo.


My blir mer och mer mån om sin syster. När någon servitör på "Dusskangen" (My-lingo för restaurangen) knycker henne vid middagen, hojtar hon snabbt "Lämma baka Sisa!"


Nova lär ut nya färdigheter, kissa mot palm iklädd armpuffar är roligt!


Tyvärr tas det även nåt steg tillbaka i utvecklingen. Allt åker plötsligt in i munnen igen, och det känns inte helt OK när det visar sig finnas en förkärlek för fottvättsbaljor och upphittade strandfynd. På bilden nedan har Marcos fixat kokosnötsmellis, men nu börjar det bli dags att återuppta berättelsen om Vårdguiden-samtal nummer två:
Middag med tre tvåbarnsfamiljer. Kaoset är totalt hos Stockholmarna, och Dalafamiljen tittar på med stora ögon. Pappa Bäcklin uppehåller My i en hörna men måste gå på muggen. My stolpar lydigt iväg till mamma, och pappa smiter in. När jag kommer ut igen står My med ett decilitermått maskintvättmedel i handen och pulver i pannan och säger leende "gott!" Skit. Vi har ingen aning om hur mycket hon fått i sig (eller något över huvud taget). Traditionsenlig panik och tre engagerade familjer. Samtal till Vårdguiden och snabb vidarekoppling till giftinformationscentralen. Ingen fara för frätskador tydligen, men eventuellt kan det bli en allergisk reaktion. Puh! Orolig natt och ser fram emot en lugn ny dag.


Nu kommer historien om Vårdguiden-samtal nummer tre:
Nästföljande morgon. Mamma Bäcklin har fått order om att varva ner med en försenad födelsedagsmassage efter frukost. Hon är borta i exakt två minuter innan det låter "VVVOOOOFFFF-YYYL-GRÅÅÅÅÅT!!!" inne på "Dusskangen".
Samma församling som föregående kväll sitter nu och avslutar sin frukost. Barnen leker/springer/terroriserar runt i lokalen. Resortägarens hund ligger under ett av borden. Det visar sig att den inte uppskattar att bli ryckt i svansen innan morgonkaffet. Om det är ett bett eller en klösning får vi nog aldrig veta, men hipp som happ så är det plötsligt dags att skaffa sig lite rabies-kunskap. -Hej Vårdguiden, det är vi igen. Tre öppna skrapsår i skalpen och två märken i pannan där det dock inte har gått hål.
Rådet är att så länge jycken är frisk så är det ingen fara, men hur ska vi kunna vara säkra på det? Ägaren pratar precis noll ord engelska förutom "yes" och "understand". Han är dock den mest hjälpsamma personen vi träffat och han ser vår oro, så när vi lyckas förmedla ordet rabies så ringer han någon kvinna, pratar lite med henne och räcker sedan över luren. Hon förklarar på något knagglig lågstadie-engelska att han kan köra oss till sjukhuset om vi vill...


Ambulans-flakmoppen lastas och så bär det av längs Koh Koods huvudväg för att förhoppningsvis få prata med en engelskspråkig läkare. En bra resa visar det sig. Dels för att My älskar att åka moppe och se saker, dels för att vi fick lugna besked. Läkaren lugnade oss och kunde tolka från ägaren att hunden är fin och får rabiesvaccin varje år så det är nog frid och fröjd. Han ser dock ingen nackdel med att ge My en behandling för säkerhets skull, så vi kör på det. Efter lite gråt och tandagnisslan över sprutan så är eländet över, ända tills vi går ut för att betala. Där får vi ett vaccinationskort som förklarar att behandlingen innebär fem sprutor som måste tas på exakta datum den närmaste tiden (den sista på julafton) -Yey! Nåja, nu är det gjort och spruta nr 2 har vi redan hunnit ta när dessa rader skrivs. Nr 3 ska vi ta på onsdag på Koh Mak. My är en hjälte när det gäller att "åka dottor, ta puuta".


Nog med pyton i denna rapportering. Kajaker till låns, mycket uppskattat!


Vilken bländande paddelteknik!


Pudersand och kristallvatten i världens största badkar.


Vackra (och ödmjuka) badpojkar i palmgungor.


Världens vackraste barn. När man är åtta är det ju hög tid att ta hand om sina småsyskon hela dagen, -eller hur?!


DAMP-Marcos har turligt nog med sin Slakkline som vi kan leka med när dagarna blir för långa. Här tar han Nova med på en lin-promenad.


Vi balansbefriade slackers får roa våra döttrar på annat sätt, bad med hopp känns som ett mer lagom alternativ.


-Trevlig advent på er allesammans, vi stannar ett tag till.


PS till familjen Strömberg:
-Hoppas er hemresa gick bra, och vi hörs snart igen (om vi kommer hem helskinnade utan er assistans och förstahjälpen-kit)!