Koh...mpis-vecka på Koh Mak

Veckan på vårt favoritställe på Koh Mak har i det stora hela varit lugn och skön, med undantag för några färre missöden (vad vore en vecka utan det? Alldeles alldeles... underbar). Jag drabbades av en lättare matförgiftning som var över på en natt. My vaknade på natten av att jag kräktes och dagen efter gick hon runt och låtsatskräktes i allt hon hittade - "börp", "mamma kräka", hehe.

I onsdags fick My spruta nr 3 och på natten fick hon hög feber. Imorse var den nere på normal nivå men nu under eftermiddagen steg den igen. Det är nog en kombination av spruta och 6 veckors värme, sol, bad och allmänt aktiva dagar. Så i eftermiddag har vi slappat i bungen, druckit kalla smoothies och lyssnat på mängder av barnmusik. Hur bra som helst när man behöver lugna tempot en aning. I morse for familjen Gonzalez/Lundberg vidare till Bangkok (och sedan vidare till Vietnam). My grät på riktigt när bilen åkte iväg och sa "My osså åka Bangkok" och snyftade en lång stund efteråt.

En av otaliga stunder tillsammans på studsmattan. Ibland lekte Nova och My väldigt bra, och ibland var det en rungande "neeeej" när den ena ville studsa samtidigt som den andra (vilket skedde VARENDA gång nån av dom stod på mattan och den andra klättrade upp).


Mellis utanför vår nya bunge.


Sista frukosten före avfärd. Under de nästan två veckorna med familjen Gonzalez/Lundberg har vi fått uppleva Ninjas snabba utvecklingskurva. Hon fyllde 7 månader förra veckan och samtidigt kom de första tänderna, de riktiga krypstegen och slutligen gick hon utmed bord, etc. Stora tjejen!


Här ser man hur Mys underläpp börjar darra när alla kramas hej då... :(


So long kompisar! Tack för kul dagar ihop med er!


My tog på sig Byggare Bob-hjälmen, spanade ut mot havet och viskade "My osså åka Bangkok". Sen däckade hon hemma i sängen...

Nu är det fredag kväll, barnen sover i bungen och vi sitter i restaurangen intill och ska kolla på På Spåret. Den som tar en 10-poängare får en efterrätt!