Fam Bäcklin utvärderar återigen sjukvården i Sydostasien...

Hopp och lek på stranden och i poolen har varit ungarnas favvo-sysselsättning sen vi kom hit till detta lilla paradis Ancarine på Phu Quoc. Non-stop plask och sim (se film i föregående inlägg), gärna 8-10 timmar per dag med klagomål över att tvingas göra tråkiga saker som att äta eller gå på toa. 
I takt med att deras gälar, fiskfjäll och fenor vuxit till sig så har vi blivit mer toleranta (och lite riskabelt slappa på att hålla 100 koll på dem), men kastar ett öga efter dem  med täta mellanrum, men däremellan kan det så klart hända saker, och i morse var dagen det hände...
Jag lyfter precis blicken efter att ha hört ett plask och My's klingande skratt  "wow, vilken häftig backflip!", för att precis hinna se hur Lisa satsar järnet, börjar rotera uppåt/bakåt, gör avstampet, halkar till och smäller rakt ner i poolavsatsen en dm under ytan med bakskallen. Doff.
...
...
...
Ni vet hur det känns när man vet att något kommer gå åt pipan redan innan det händer, och att denna gång kommer det inte hända dig själv utan din dotter.
-Allt stannar liksom upp, och jag tror att jag var på språng redan innan hon hade kommit över vattenytan igen. Tiden stannade vid poolen, och alla runt omkring blev knäpptysta. Alla hade hört/sett och fattade att detta var illa. Jag bar henne upp ur poolen, hon grät hysteriskt vilket faktiskt var mycket skönt att höra, efter några sekunder kunde vi se hur håret färgades rött och försiktigt försökte vi bilda oss en uppfattning om hur stor skadan var. Vi kunde se ett ca 3cm långt jack som fläkts upp, och ganska blodigt. 

Personalen på resorten är värsta änglarna och medans vi gjorde oss iordning för avfärd fixade de fram bil+chaufför som kunde ta oss till sjukhuset samt en tolk som hängde med och lyckligtvis styrde om oss till det stora privata internationella sjukhuset, istället för det närmre lokala sjukhuset som han kallade "butchers house".

Vinmec Intl hospital =toppklass, fem röntgenplåtar av fem möjliga!!!
Från inskriven, via första diagnos vid barnmottagning (sköterska) vidare till akuten för att sätta tre stygn (två läk +två sköterskor), remiss vidare till röntgen (två sköterskor + en läk), medical report (en läk + medical assistant/translator) till utskriven och åter på väg hem på mindre än två timmar. 

Lisa var hela tiden skärrad och mycket ledsen, men mycket lugn och tapper vid sjukhuset. Jag slås ofta över hur stora de båda har blivit, och gånger som denna blir det extra tydligt. Trots att hon har ont och emellanåt är livrädd, så kan man ändå förklara för henne vad som händer (och skall ske) och hon kan förstå komplexa resonemang som att nu får det lov att göra lite ont för att snart kunna bli bättre. 
-Det gör mig så galet stolt, tappra stora lilla människa!

My blev såklart skrämd av att se olyckan på så nära håll, och eftersom all fokus hamnade på Lisa, så hamnade My's chock  tyvärr i andra hand ända tills efter en kvart när jag o Lisa kommit iväg och My blev kvar med Jenny. Skuldkänslor över att det var hon som hade visat övningen som gick snett, det läskiga med allt blod, samt rädslan över att lillasyster försvann till sjukhus med ovissheten om hur illa det gått. Jag kan tänka mig att den rädslan är värre att hantera än den jag upplever med Lisa i famnen. 

Summa summarum; inte den fantastiska avslutningsdagen som vi hoppats på för sol- & bad-delen av semestern, men med facit i hand så har det ändå gått så bra det bara kunnat gå efter omständigheterna. Något jävig i sammanhanget kan jag än en gång konstatera att både vi som familj och sjukvård/hjälpsamhet i Sydostasien funkar utomförträffligt när skiten träffar fläkten!
-Att Lisa surar över att bara få bada upp till axlarna på eftermiddagen känns ändå ganska hanterbart. 

Imorgon bär det av till Ho Chi Minh City för tre dygn av intryck från en av världens mest intensiva städer. Tanken var ju att vi skulle lämna Phu Quoc utvilade och understimulerade, så därför har vi några finurliga äventyr inplanerade under dessa dagar...
-Ska bli spännande att se vad som kommer ur det! =)
Kram på er alla därhemma, vi har det fint!