Hässelbyloppet

Förra veckan var jag på resande mån-fre, först Helsingborg sedan Kalmar. På onsdagen hade vi en heldag med jobbet, vi var i Höganäs på Holy Smoke och jag drog på mig en förkylning, halsont och svullen i örat. Ingen träning den veckan och jag som sett fram emot Hässelbyloppet! Så himla trist. I fredags kväll var det som värst, och Regina skulle få min startplats, tänkte jag. Superbesviken var jag. I går söndag så kände jag ändå mig tillräckligt kry för att springa och tänkte att jag kan ju alltid ta det lugnt... jo tjena. Regina köpte en startplats så vi kunde starta ihop. Hade som mål att springa loppet mellan 50-55 minuter, drömmen var under 50 men det kändes långt bort givet den dåliga formen.

Första 5 kändes fint, låg precis på 5 snitt. Hade fått en gel av Martin för att piggna till, men jag fick inte av korken, varpå jag sliter av den med munnen, tappar den och - splatt - ner på marken... plockar upp det lilla som är kvar, påsen är trasig varpå jag kletar ut det mesta över mig. Får lite ny energi ändå och springer i samma tempo till 9 km, springer om många män från startgruppen före, som kroknat. Sedan får jag en knäpp. Ökar takten rätt rejält, och går strax efter in i klassiska väggen. Benen lägger av, blir helt stumma (sjuk känsla!) och jag hasar mig in i mål, alla springer om mig. Jag är snurrig, mår illa, vill spy. Sista kilometern är ett sus. Regina möter mig i mål och undrar var allt klet kommer ifrån... :)

Skit också! Att jag inte kan lära mig ta det lugnt... det finns tydligen ett pannben ändå. Men inte så mycket innanför, som Martin sa :-)

Så här i efterhand var det dumt att jag sprang, men idag mår jag ok, och är sugen på att springa nästa år igen :-)

I övrigt har vi haft en lugn helg. I lördags gjorde vi precis ingenting. Vi spelade spel, sov mitt på dan och bara var hemma och mös i höstrusket. Skönt!