Ärtan och Pärlan...

Som tidigare nämnts firade vi Lisas födelsedag en vecka sent och i litet format. Kändes skönt efter semesterns flängande hit och dit.

Jenny lade som vanligt allt krut på tårtan, älskade fru du är världens bästa! Denna gång i bästa stjärnfamiljsanda, pricess och regnbågstema.
-Sorry Liselott, men jag är lite partisk (och konflikträdd)...

Axel-Flaxel kom på besök med båda päronen och farmor o farfar. Han växer så det knakar och är en sjukt cool och gosig kille!

Middagen hade precis börjat, barnen verkade ha hittat ett uns av matro och satt sig ned. Axel ville nog vara mer deltagande och knorrade lite från vagnen. Tjejerna ville trösta och servade med gosedjur och annat.

Bordskonversationen innehöll som kortast en förflugen anekdot om när My petade upp en ärta i näsan precis som Lisabet. Kanske en minut senare började Lisa gråta hysteriskt.
-Den försvann!

Ingen verkade fatta utom förskoleproffset Helena som noterade att det nyss hade legat en rosa pärlplattepärla bredvid Lisa som nu var försvunnen. Ni får en gissning...
-Rätt. Djäkla Astrid Lindgren.

Ficklampa, virknål storlek 2 1/2, två föräldrar med fyra händer och lika många fastklämmande ben, en panikslagen treåring. 30 sekunder senare var dramat över. Jag är sååå glad att den satt fast synligt och relativt lättåtkomligt!

Lisa var tagen av hela grejen, men skammen och insikten över att ha gjort något ganska korkat var nog värst. Efter att någon minut senare ha lugnat sig konstaterade hon kallt;
-Inget sjukhus, pappa har blivit doktor!

Pärlan 3 år, älskade "onge"!