Scener ur en tvåbarnsfamilj

Martin och jag vaknade 8.30 idag och undrar varför det är så tyst. Börjar ana oråd...

Jag minns då att My kom in till oss i natt och frågade om var hennes paraply var. Det var vid 05. Ber henne gå och lägga sig, varpå hon går tillbaka till sitt rum och jag somnar om i godan ro... Jag frågar Martin om han har sovit hela natten, men då visar det sig att han tydligen har varit uppe vid 03 och gett Lisa lite medicin och även bäddat om My som hade vaknat till. Efter det har vi båda sovit fram till nu.

När jag går in så möts jag av denna syn:

My har verkar levat loppan några timmar inatt. Hon har satt på sig kalasbyxor och vantar. Lekt med tågbanan och pussel och annat som alltid är bortstädat inför läggning varje kväll. Alla lampor är tända. I Lisas säng ligger det leksaker som inte ska ligga där. Och till slut har väl My (och Lisa?) tröttnat på att leka och då har My bäddat om sig själv och sina gosedjur på Lisas skötbord strax bredvid Lisa säng - och somnat. Knasunge!

Jag tittar till Lisa och tycker det luktar skit. Mycket riktigt - bokstavligt talat. Men ingen av oss vuxna har hört nåt och vi har ingen aning om Lisa varit vaken under Mys leksession eller om hon har skitit i sömnen. När vi frågar My säger hon att "jaa, Lisa stod upp i hörnet och sov, hon var ledsen och jag var glad." Eh, jaha. Vi har ju som ingen aning. Men vi brukar vara lättväckta. Nåja, idag är de på bättre humör än någonsin och vi också. Så det blir nog en bra dag det här :-)