söndag 1 januari 2012

Det resande folket

Nu sitter vi på bussen igen, jag och Jenny. Inte en endaste liten unge att kånka på. Vi har varit på ett dygns minisemester för ett nyårskalas hemma i hufvudstaden. Småbarnsföräldrar på grönbete som rumlar i säng strax efter 04, tjolahopp!
-Inte lika mycket tjolahopp idag.

Nåväl, nu är vi iaf på väg tillbaka för att kolla så att farmor och farfar fortfarande andas efter två heldagar (och en helnatt?) med småttingarna.

Men vi backar bandet några dagar. 27:e blev en tågåkardag. Jenny och My trotsade ikapp första halvan från Varberg, men på det hela taget gick hela resan mycket smidigt. Passande nog så blev norrlandståget drygt en timme försenat från Sthlm, så med resegarantin har vi åkt ännu en julresa i princip gratis. Vi fick dessutom chansen till en välbehövlig matpaus på Sthlm central, så för oss var det absolut ingen uppoffring. Tack för det SJ!

I Östanbäck är vi ofta bra på att göra väldigt lite. Tyvärr så lyser snön med sin frånvaro så vi har mest stannat inne och tagit det lugnt istället för att göra snögubbar. På sin höjd har vi grillat lite korv på brasan. Det mest avancerade har varit en biltur till farfars lilla jaktstuga vilket var mycket spännande och uppskattat. Roligast var att få klättra upp på det lilla sovloftet, ungefär som Stig-Helmer i annexet, ko-ko!

Tomten har såklart haft bråda tider och hann inte komma till Östanbäck förrän den 28:e. My var mycket omtänksam och ville hjälpa den ganska gamla och skraltiga tomten att gå, så att hon fick tid att fokusera på nya klappar. Lisa var mer reserverad denna gång. Berodde möjligen på väldigt mycket lurvigt skägg eller kanske bara lite för långt efter läggdags?

Nu sitter vi som sagt på bussen för ytterligare ett par dagars lugnt tempo, innan vardagen kommer och slår oss i skallen igen. Tusen tusen tack farmor och farfar för barnpassandet så att vi fick chansen att bli så där fånigt kalasiga på nyårsafton! Det är guld värt!

Nu hoppas vi att smågrisarna inte riktigt hunnit i säng tills vi kommer fram, för hur kul vi än har haft så kan man inte låta bli att sakna dem nåt aldeles förskräckligt. Vi får väl se om jag känner samma sak i natt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar