Midsommarhelgen

Som traditionen bjuder firade vi midsommar med Bäcklinsläkten i de norra trakterna. På själva midsommar var vi ute i vackra Bönan. My dansade runt stången för första gången och kände nog bara igen "små grodorna". Vid resten av sångerna stod hon och betraktade hur alla andra gjorde för att sen göra likadant. Man kan säga att hon var 10 sekunder för sen i varje moment, så när hon började "fiolioleja" så började alla andra dansa "hoppfallerala..." osv. Hehe.


Det blev fint väder i år igen!



16 grader i vattnet och My ville bada. Hon doppade sig ända upp till halsen och plaskade runt länge. Var vi alla så när vi var små?


Sommartoppen!


Dagen efter var också solig. Tills vi drog ut på cykeltur. En kvart hemifrån började det ösregna och alla fyra blev pissblöta. Lisa såg mest ut som ett (blött) frågetecken. Första gången på cykelstol.


Martins gamla barnbord från uppväxten har fått ny färg och My åt middag för sig själv. Lisa döljer sig och sitt flin bakom tallriken som strax därefter åker ner på nya trallen. En middag med dessa små töser kan få den lugnaste att få en smärre hjärnblödning... :)


Nya poolen invigdes med några sköna knähopp av My och en nedstänkt Lisa.


Igår kväll skulle vi åka hem till storstan igen, men vägrapporterna sa "långa köer" så istället fick det bli ett kvällsdopp för tjejerna och en bio för föräldrarna! "Vilken bonus!" för att citera Mys ord varje gång när tåget kommer farandes förbi farmor och farfars hus. Vi körde hem i morse istället och dumpade Martin på jobbet på vägen hem.


Hemma igen. Så här ser kvällsvällingrutinen ut numera. Ingen är vidare förtjust att sitta i knät. Det ska gärna stås, gås och pillas på annat under tiden.

Vad det gäller Lisas framfart i världen så gillar hon inte att ligga på mage och har inte visat något som helst intresse av att förflytta sig framåt. Men så i helgen så hamnade hon på mage av en slump och började dra sig framåt i combat-stil, precis som My gjorde när det begav sig. Varken Lisa eller My verkar ha någon vidare arm/bålstyrka (deras mor till trots, ehum), och kan helt enkelt inte komma upp på alla fyra. Ingen av de båda har någonsin krypit på knäna, utan har istället börjat gå direkt. Lisa har tagit några enstaka steg de senaste veckorna, men inte så att det räknas tycker vi. De här filmerna är lite roliga, när My, 2,5 år, också ska lära sig gå, för att få lika mycket uppmärksamhet som lillasyster får...