Till stora delar har det handlat om att balansen nu inte bara funkar statiskt utan även dynamiskt. Vet inte om det är rätt medicinska termer, men det jag menar är att nu kan hon inte bara sitta eller stå med stöd, utan nu har hon även förmågan att parera när hon börjar vicka, både sittande och stående. I och med detta har hon även kunnat börja ta små promenader vilket får henne att tjuta av lycka, och våra ryggar att tjuta av smärta. -Well, it's totally worth it!
Nästa tigersprång är vokabulären som gått från fnitter efter nysning, kortare joller, vidare till nån form av får-bräkande he-he-he-hostande och nu även till sammansatta ljud. Dada dada har väl aldrig förr låtit så vackert! Eller vad tycks om den här nakenfisen?!
Vi var även fyra stycken som klart och tydligt hörde henne utbrista "-Yey!" när jag svingade upp henne på mina axlar i fredags, men det kanske var liiiite för mycket av ett sammanträffande...
Tack Emil och Helena för supertrevligt sällskap i helgen förresten!
.JPG)
Inlägg
Jotack, fällknivsryggen är ett välkänt faktum nu, men det är bara trevligt när man får höra det där härliga fårbräkandet... Coolt att det går så fort framåt.
SvaraRaderaTack själva för den trevliga helgen. Let´s do it again sometime...
ja här har det hänt saker ser man! wawaweewa! vilken härlig tjej! om jag minns rätt så var det någon som retade mig och min dotter när hon pussade sin spegelbild och sa "hehehe sin mor upp i dagen". RIGHT BACK AT YA MAMA!
SvaraRadera