Jihooo, internet igen! Resan går vidare:
Bangkok avnjuts bäst i små doser. Därför kändes det väldigt skönt att dra vidare på tisdagen.
In i det sista velade vi om hur vi skulle ta oss de 35 milen till Koh Chang som ligger ganska nära gränsen mot Kambodja. Det finns en långfärdsbuss för typ inga pengar som man kan ta till hamnstaden, och väl där blir det en del jidder med taxi fram och tillbaka mellan biljettkontoret och färjeläget. Sen båt över för att åter behöva deala med taxififflare på andra sidan för sluttransport till hotellet. Ni förstår kanske vartåt det lutar...
Vi blev helt enkelt tagna av latmasken, och vid midnatt kvällen före avfärd lyckades vi få tag på en resebyrå på ön som kunde fixa en privat minivan som tog oss dörr till dörr, inklusive färja och "no hidden extras". Visserligen en hel del dyrare, men med svenska mått mätt var det synnerligen välinvesterade THB. Sovmorgon och tid vid poolen i BKK innan avfärd, allt bagage inne i bilen (praktiskt eftersom det tropikregnade 3 av de 4,5 timmarna vi åkte), DVD-monitor och liggplats för alla när man ville ha det. En relativt utvilad småbarnsfamilj kom fram till målet, även om vi nu fått bekräftat att My lider en del av åksjuka.
Vi törs knappt tänka på hur alternativet hade sett ut:
Upp tidigt, stress, bära ett afrikanskt åsnelass, trafikkaos i BKK till bussterminalen, stress på att få biljetter, bära åsnelass till bussen. Barn vill inte sitta still i bussen, barn kräks i bussen, bära åsnelass av bussen, köa för båtbiljetter, åka taxi till fel färjeläge, STRESS, bära åsnelass till färjan, bära åsnelass från färjan, gräla med taxififflare och ändå bli lurad, barnen hungriga och kräks igen, blääääää stupa i säng...
-Kort och gott, ett bekvämt och moget val för en småbarnsfamilj som inte längre jagar äventyret. Det är skönt att vara lat!
Det goda livet har fortsatt. Visserligen har vi inte en riktig bungalow som vi drömt om, men istället bor vi på en superglassig resort som vi hittade på nätet till ett schysst promotion-pris på nätet,
Dusit Princess Resort. Fin strand (som tydligen inte är en självklarhet på Koh Chang), och en superpool där fisken My sprattlar dagarna i ända.
När My hojtar
"Bubbel!" kan det betyda två saker;
antingen sodavatten eller som här, bubbelkoppen på trädäcket bredvid stranden:
Palmer är roligare än granar (utom möjligen vid jul, och då är det ju precis dags för oss att komma hem).
Lisa är den bästa och tjockaste prinsessan som bott på Dusit Princess! Hon hänger bara med hela tiden och när hon eventuellt blir riktigt förbannad (eller mer troligt hungrig), då ryter hon till med ett ordentligt
"Pip". Här tar hon förresten sitt första dopp i poolen, glad och nöjd.
...och till viss del totalt ointresserad.
...ungefär som storasyster som vänder ryggen till. Vi måste även passa på att ösa några skopor superlativ över My som är helt fantastisk just nu. Hon pratar non-stop från det hon vaknar tills hon somnar (ibland även i sömnen). Nu börjar hon kunna bygga små meningar och man kan fatta nästan allt hon vill ha sagt. T.ex
"Pappa bada komma tå dä". Glad och nöjd hela tiden så länge man håller koll på hennes mat och sovklocka. Om man däremot skulle vara lite sen med mellanmålet märks det med all önskvärd tydlighet att hon är ungefär lika blodsockerkänslig som en äldre kvinnlig familjemedlem.
Tre badbrudar, -Martin är en lyckans ost!
Avslutningsvis en bild från en liten mysig restaurang vid bygatan utanför hotellet. Det är helt fantastiskt att resa med barn i Thailand! Alla ler och är glada, extra hjälpsamma och trevliga när småttingarna är med. Om man bara kan köpa läget att de ofta vill komma fram och hälsa och gärna nypa lite också, så är precis allt enbart positivt än så länge i barnresebranschen.
Hej från oss tills nästa gång, som vi gissar kommer lite snabbare eftersom vi nu har nätuppkoppling tillgänglig igen.
.JPG)
.JPG)
Inlägg
